Framtidens utbildare – en AI-robot?

Klassrummet eller föreläsningssalen har på många håll bytts mot digitala arenor. Kommer vi även se virtuella lärare ta över undervisningen på sikt?

Utbildning var länge en lyx som var förbehållen eliten. I små klasser eller rentav med egen privatlärare var eleverna garanterade att få gott om stöd och handledning. När allmän skolgång infördes som en konsekvens av den industriella revolutionen fick betydligt fler tillgång till utbildning, men då på bekostnad av hur stor del av lärarens uppmärksamhet var och en kunde räkna med.

Idag har vi onlinekurser som bygger på filmade föreläsningar, där tusentals kan delta på samma gång men där det personliga lärarstödet ofta är minimalt eller lika med noll. Denna typ av massiva öppna onlinekurser är det också färre än 15 procent av de anmälda som faktiskt tar sig igenom från början till slut, just på grund av dålig återkoppling.

Det slår professor Ashok Goel fast i en TEDx-föreläsning från 2016 – samma år som hans team vid Georgia Institute of Technology lanserade sin virtuella lärarassistent Jill Watson, en tillämpning av IBM:s AI-plattform Watson. Goels ursprungliga mål med roboten var att kunna erbjuda personaliserad handledning till alla sina studenter i datavetenskap, för att på så vis göra avhoppen från kursen färre.

Den outtröttliga lärarassistenten

Omkring 10 000 elevfrågor strömmade varje termin in från de 500 studenter som deltog i undervisningen online, spridda över olika tidszoner – en överväldigande börda för Goel och hans kollegor, men inte för Jill.

Jill Watson är en interaktiv AI av typen chattbot, som kan ge faktasvar på återkommande frågor genom att studera en databas bestående av tidigare svar.Till en början dubbelkollades ”hennes” svarsmeddelanden av mänskliga ögon, och efter viss trimning nådde Jill en 97-procentig träffsäkerhet i sin respons.

Mer komplexa frågor utan objektiva svar slussades vidare till de ordinarie, kraftigt avlastade, lärarassistenterna. Goel höll Jill Watsons verkliga identitet hemlig fram till slutet av terminen. Vid avslöjandet var studenterna översvallande positiva; En ville bjuda ut Jill på dejt.

Sedan Jill Watson skapades 2016 har AI-assisterat lärande blivit allt vanligare, och då inte bara inom datavetenskap. Forskarassistenten VERA, ytterligare en AI från Georgia Tech som lanserades hösten 2019, är till exempel laddad med data om två miljoner arter och kan beräkna miljöeffekterna på ett ekosystem oavsett hur många variabler forskarna vill studera på en gång. Användarfrågor om hur systemet fungerar besvaras av – Jill Watson, vem annars?

Artificiell intelligens som lärare?

AI är inte bara en tillgång som genom att svara på standardfrågor sparar tid åt kursadministratörer, eller som hjälper forskare att göra simuleringar utifrån stora mängder data – tekniken kan även vara en resurs inom själva lärandet.

Ett enkelt exempel är språkinlärningsappen Duolingo, som med hjälp av en analytisk AI anpassar svårighetsgraden på frågorna beroende på hur väl användaren svarat. Men hur stor roll i undervisningen kan AI få? Kan tekniken ta över helt, och är det ens önskvärt?

”När vi går till ett fysiskt klassrum så umgås studenterna med varandra, de bildar studiegrupper, pratar, delar anteckningar, ställer frågor till varandra”, säger Ashok Goel till branschsajten EdSurge. ”Jag tror att det är åt det här hållet AI kommer att gå, där AI inte hjälper individer lika mycket som att underlätta mellanmänsklig interaktion”.

Ashok Goels team har redan tagit fram en social AI som parar ihop studenter baserat på vilka intressen de uppgett i sina profiler. AI har stor potential just inom anpassning av innehåll baserat på personliga data – vilket i sin tur förstås ger upphov till frågor om gränsdragningar kring integritet och datasäkerhet.

Personalisering behöver tillämpas med fingertoppskänsla för att inte bli inkräktande. Eller som Mark McNasby, vd för chattbotföretaget Ivy.ai, uttrycker det i en intervju med Inside Higher Ed:

”Man vill aldrig uppfattas som obehaglig”

Forskarna bakom rapporten Innovating Pedagogy 2020 (utgiven av institutionen för utbildningsteknologi vid brittiska Open University i samarbete med National Institute for Digital Learning vid Dublin City University) skriver att debatten om AI allt mer kommit att handla om vad som är unikt för oss människor – och vad som därför behöver tas tillvara på och förstärkas i en teknikinriktad värld.

Bland egenskaperna som anses vara oefterhärmligt mänskliga hittas kritiskt tänkande, kreativitet, humor och förmågan att definiera kärnvärden och fatta etiska beslut. Rapportförfattarna menar att AI inom utbildning har stor potential att forma de sätt vi lär oss på, och att skolpersonal och utbildare därför behöver vara delaktiga i hur systemen utformas för att de ska bli nyttiga på riktigt.

Och även om AI kan vara ett utmärkt bollplank vid till exempel språkstudier, så är många experter skeptiska till att robotlärare kommer stå för huvuddelen av vårt lärande inom vår livstid:

”Vi är inte månader eller år från att kunna täcka upp för allt det en mänsklig lärarassistent gör”, säger Ashok Goel till Business Insider. ”Det handlar om decennier, kanske sekler, åtminstone enligt min uppskattning. Och det är ingen av oss AI-experter som tror att vi kommer att kunna bygga en virtuell lärare på minst 100 år”.

Lärande är och förblir alltså en aktivitet som i första hand sker människor emellan, även om AI är ett verktyg som för oss lite närmare den omöjliga drömmen om en privatlärare åt varje elev eller kursdeltagare.